Om det egna ansvaret

"Det mest brännande är påminnelsen om att varenda brud begår samma misstag: Att tro sig vara det lysande könsundantag som glidflyger över alla taskiga förutsättningar.
Men bokens tyngdpunkt är ändå en instruktion till kvinnor om hur de navigerar inom förtrycket. Kvinnor ansvarar själva för sin underordning."

Skriver Malin Ullgren för Expressen om Liza Marklunds bok om, typ, hur kvinnor bör hantera förtryck på arbetsplatsen(?) eller något liknande. Jag har inte läst boken. Den sista meningen i citatet låter som en kritik, tycker jag. I synnerhet i sammanhanget resten av texten ger (läs den gärna, den är kort också). Typ som att mobboffret får skylla sig själv. Ganska ofta nämns det, inte lika ofta som motsatsen visserligen, att en tjej borde kunna "gå naken utan att bli våldtagen" eller något liknande. Och jag menar ja, visst är det sant. Visst är det sant att för varje kvinna slagen finns en man som slår (inte för VARJE, men typ) och så som ex. våldtäktsdomar ser ut med avseende på "uppsåt" och liknande så är det viktigt att prata om förövarna. Om de män som slår, som våldtar, som köper sex eller whathaveyou, och inte bara om "misstag har begåtts" liksom. Men för den sakens skull kan man ju inte bara göra det. In the meantime, under tiden saker är ojämställda så måste ändå var och en ha en egen överlevnadsstrategi, precis som det som Marklund verkar skriva om.

Om vi finner att världen är "orättvis" så kan vi påpeka det och försöka bekämpa det men framförallt måste man försöka göra så gott man kan under tiden, under de förutsättningar som råder. Så är det ju. Det måste man få prata om också, även om det just då kanske mörkar att ansvaret för orättvisan egentligen ligger någon annan stans.

Blogga och få sparken

Det finns en hel del galet intressant att läsa på bloggar här och var apropå nannyn som fick sparken för att hon visade sin blogg. Technorati länkar bra. Tror jag ska skriva något om det här lite senare.

Att bloggar tystas är obehagligt. Mest kända svenska exemplet är väl Gudmundson. Men alltså, läs på länkarna ovan, om ni inte redan hört om det här. It's the shit.

Bloggportal

Anmälde mig till Sigge Eklunds Bloggportalen.se för att det verkade vara precis vad jag letar efter. Så läste jag om den och honom i AT (!) idag. Han sa att typ Linda Skugge skulle skriva saker där, alltså något slags redaktionellt material eller vad jag ska kalla det. Spontant kändes det inte sådär jättehäftigt. Alltså, jag brukar läsa Lindas "blogg" varje dag men sådär väldans bloggig är den ju inte. Eller så är den det. Kanske helt onödigt att snobba med vad som är riktigt bloggande och inte. Speciellt sen jag själv skriver på ett ställe utan möjlighet (öh, som jag vet) att kategorisera inlägg.

Men samtidigt. Jag tycker det känns tråkigt att när man gör en bloggportal inte stenhårt fokusera på just alla bra bloggar därute och istället ge plats till Linda. Nåväl. Det visar sig väl, hur väl valt det var.

Jakten på feministhäxorna

Intressant inlägg i Jenny W:s läsvärda blog. Det berör den sexköpande domaren som får sitta kvar samt den "granskning" av professor Lundgren vid Uppsala Universitet som inte fällts eller anmälts för någonting. Dessutom är Bo Rothsteins (han är, precis som Germund Hesslow, helt ok så länge han håller sig till att uttala sig i frågor han kan någonting om, annars klar tomtevarning på honom) kollega en av granskarna. Jaha ja. Jag citerar:

"Skillnaden är att den lagbrytande domaren står med patosbehängt stöd i ryggen från JK som talar sig varm för hans oberoende och rättssäkerhet, medan den feministiska forskaren, mot vilken inte ens en vetenskapligt formulerad eller ens en återgivningsbar anklagelse har riktats - så vitt universitetets egna uppgifter råder - oc´h än mindre ett brott begåtts, står utan varje skugga av stöd från den ledning som ska försvara vetenskapen mot den typ av pöbeljustis och kampanjer som Lambertz så varmt varnar för."

Oavsett vad man tycker om Eva Lundgren är det ganska anmärkningsvärt. Tycker jag. (och nej, Jenny W är knappast opartisk i frågan så då har vi utrett det)

Fi kommer med förslag

Nu presenterar Fi frågor som det kommer att röstas om på årsmötet. Jag kommer att vara där och rösta! Efter det blir det dags att bekänna färg för egen del, stanna eller gå.

SvD kallar förslaget kring föräldraförsäkring att "kvotera" och det är ju inte ett helt neutralt ord direkt. Det implicerar att delad försäkring är det "naturliga" och delad på något vis inte är det. Tycker jag.

Jag är osäker. Om man utgår ifrån att individen är samhällets "minsta byggsten" och att endast individer, inte grupper, kan ha rättigheter (typiskt liberalt) så är ju individuell föräldraförsäkring given. Jag tycker att både delad och individuell har sina för- och nackdelar. Men tar man försäkringen för given (vilket den förstås inte är) så är ju den gemensamma varianten avvikelsen, inte tvärtom, menar jag. Av samma anledning som man inte har sambeskattning längre.

Och Tiina hoppar av om inte HBT-frågorna lyfts fram bättre. Och det håller jag med om att de borde. Men jag bara undrar, nu, var förslagen kan läsas - inte på hemsidan?

Att blogga är svårt...

Det märks på flera sett. Om man bloggsurfar lite inser man snabbt att de flesta är ganska tråkiga att läsa, och rätt dåliga som bloggar betraktat.

Jag ser min helt klart som ett experiment. Egentligen kanske ofärdigt att publiceras men ändå, jag lockas av möjligheten till kommentarer på det jag skrivit. På experimenterandet. Vad är bra och vad är inte bra? Men för att det ska fungera krävs förstås besökare, och det var ju en annan femma.

Det är svårt att hitta formen; att inte vara för privat, inte för eklektisk. Jag väljer det senare ändå, jag kan inte känna vad som funkar bra att skriva om och inte förrän efter det är skrivet.

Vidare är det en övning i sig att inte skriva för privat. Vilket är konstigt, eftersom varken akademisk text eller recensioner etc. är privata. Men här är det annorlunda. Får se, om det ens är något för mig.

Önskespelet

Just nu väntar jag på och längtar mest efter Nintendogs eftersom hundar är söta och jag hade ganska kul med Dogz för, säg, tio år sedan.

Jag spelar inte så mycket just nu. Jobbar och läser mer. När jag spelar så blir det World of Warcraft, blandat med lite GTA: San Andreas som jag spelar i korta stötar. Jag slutar alltid när det blir svårt, i SA, för jag blir frustrerad. Så det är kanske 10-30 min åt gången.

Pratchett vs. Rowling

Terry Pratchett beklagar sig över JK Rowlings enorma popularitet och det faktum att hon påstås ha revitaliserat hela genren.

Måhända ligger det något i hans kritik då man kan gissa att många recensenter och liknande, som NU läst Harry Potter kanske INTE är så väl belästa inom fantasy om de tycker att Rowling är en sådan enorm frisk fläkt. Men jag är inte heller så beläst inom fantasy (förutom på just Pratchett, förläst kanske. :P) så jag kan inte säga att han har rätt och de fel heller.

Läs mer:
Aftonbladet här
BBC här
Pratchetts originaltext hos Times här

Normal och fin

Jaha, nu har jag hoppat på en ny fluga. Det är Jorge Cruises bok/program "8 minutes in the morning" och principen är att äta rätt (förstås) och att styrketräna lite varje morgon.

Till saken hör förstås att jag har motivationen nu. Det hade jag inte för, säg, två månader sen. Det brukar vara skillnaden.

Det jag söker genom att testa olika saker är inte någon slags mirakelkur (vilket iofs vore trevligt) eftersom man vet att det inte finns. Alla vet hur man går ner i vikt, liksom, egentligen. Målet är att hitta en form som jag kan fortsätta med, det är det svåra. Och det som dietbranschen tjänar mest pengar på. :P

Jag tror två saker är nyckeln: 1) Att inte förgifta sig med socker, härdat fett och överraffinerade produkter och 2) Att komma över de känslomässiga skäl man har att ta till ovanstående trots att man vet hur dåligt det är. Så att man kan följa punkt 1.

Men alla "metoder" som finns handlar mest bara om punkt 1. Och de fungerar, allihop, så länge man gör som man ska, som sagt. Misslyckandet ligger helt i att trilla av vagnen. Vilket är lätt om man sänker garden bara en halv dag. Det är jobbigt och tråkigt att gå runt och tänka på vad man ska äta hela tiden, eftersom det inte funkar att bara köpa något på hyllan.

Nåväl. Jag hoppas och tror att jag lärt mig av tidigare misstag och att det ska bli en mer långvarig förändring den här gången, att det ska ta mer än 2 år innan jag är så här tjock igen. :P

Retuscheringens underbara värld

Nu förstår jag hur McDonald's hamburgare kan se så perfekta ut på deras bilder. Alltså, man har väl vetat länge att "alla" bilder retuscherats men någonstans har jag nog ändå trott att modellerna i annonserna HAR släta lår och jämn hy och så. Inte som porslin, men ändå något exceptionellt. Ändå har, i alla fall här, de flesta celluliter. Känns ju lite tråkigt att man ska ha som ideal något som typ bara 13-åringar har.

Ekologisk mångfald och vad naturen är bra för

Oj! Äntligen pratar de om precis det jag alltid menat. Ladda gärna ner onsdagens 16-studio ett här.

Det handlar om ekologisk mångfald och att man har för mycket fokus på att bevara naturen för naturens skull, och för lite på vad naturen kan ge människan.

Naturen i sig har inget egenvärde. Människan är alltings mått. Människan ger naturen värde i och med att den är värdefull för oss. Och däri räknas förstås allting som naturen kan ge, även estetiska värden och rekreationsmöjligheter. "Vi bör behandla naturen som vår trädgård" sa de i programmet. Sin trädgård vårdar man, men håller för sin egen nytta.

Av samma anledning är jag så negativt inställd till alla filmer som riktar sig till barn och som liksom argumenterar för miljöhänsyn med argument som: det bor älvor där, eller antropomorfa rådjur och kaniner bor där, eller träden lever och blir arga annars. När det finns bra argument, varför dra till med tomten och tandfén?

Stamcellsforskning

Känner du dig lite dum? Odla ny hjärna! Mer seriöst är det förhoppningsvis ett steg på vägen mot att behandla demenssjukdomar.

Det vore mycket spännande om man kunde odla inre, viktiga organ. Ny lunga, lever, njure... Och apropå sånt, skriv upp dig i donationsregistret.

Real world 1984

Likheten är slående mellan nyss nämnda
"V for Vendetta" och verklighetens London.
Ur DN:

"Det kan ändå tyckas paradoxalt att kritiken mot övervakningen avtagit i Storbritannien samtidigt som en orwellsk känsla sprider sig över London, med tusentals poliser i tjänst, dödsskjutningar av oskyldiga och nattliga razzior."

Jag kan inte låta bli att undra. Är dystopierna överdrivet dystra, just? Eller är det såhär det händer, såhär det smyger sig på. Vi accepterar ju hela tiden diverse kränkningar av vårt privatliv, våra kroppar och liv över huvud taget, givetvis är det bara en gradskillnad. Men en viktig sådan.

Terrorism skrämmer mig också. Men som flera har sagt, exempelvis Maud Olofsson, så skyddar man inte "det öppna samhället" genom att omvandla det till ett slutet sådant. Det måste finnas ett bättre sätt.

Varför ha koll på detta?

Hehe. Skulle bara säga att det här är precis vad en tant ringde in "Ring P1" om häromveckan. Samma plats, samma stad (doh!), samma tänkta programledare. Lotta tänkte nog "åh, en tant ringer till radio om det här, då finns det en marknad."

"Ring P1" är f.ö. ett läskigt program.

Saker man bör veta om pengar.

Sammanställt överskådligt på Foldedspace: Get rich slowly!

Jag undrar om det finns några bra böcker på svenska, som tar hänsyn till svenska förhållanden. Alla amerikanska böcker tar upp 401k-planer och saker som inte känns uppenbart relevanta. Men det kanske finns en svensk motsvarighet i pensionsvärlden, det känner jag inte till, för jag är helt grön på området. En bra svensk bok vore guld. Det blir syftet med mitt nästa biblioteksbesök.